Jag är född och uppvuxen i Malmö. Mina föräldrar hade en udda hobby och flyttade i princip vartannat år. Mitt eget flyttlass gick när jag var 16 år gammal och sedan dess har jag skött mig själv.
Jag ville så gärna kunna stå på ett par skidor och uppvuxen i Malmö så var det långt till fjällen – sökte mig därför till Socialhögskolan i Östersund. En lärare som varit en hejdundrande släggkastare , kastade ur sig att vi tjejer bara skulle bli löneassistenter och chefsjobben skulle gå till killarna. Kände mig föga road av det och droppade av. Jag började i stället jobba på det numera nerlagda Frösö sjukhus. En kärlek hann jag med att möta där uppe bland fjällen – en kärlek som skulle dröja sig kvar. Den unge mannen skulle 26 år senare stå framför mig igen men nu med de grå tinningarnas charm. Vi är varandras motsats, men att hålla hand gör oss till ett.
Livet har gett mig tre härliga barn, en son och två döttrar – kravallungarna. Min son togs ifrån oss alldeles för tidigt. En hjärntumör ändade hans liv 2019. Jag vill inte skriva mer om det här men läs gärna artikeln som finns under Press i menyn. Sorg fördjupar och vidgar livet, ger det en extra dimension som jag ändå ofta gärna hade varit förutan.
Lusten till skrivandet har jag alltid burit med mig och byrålådan fylldes med dikter och manus. Men så hände det! Lunds universitet författarskola startade 2002 och jag var en av pionjärerna och där föddes idén till Kommentatorn och dottern. Den har till viss del sitt ursprung i min uppväxt.
Under utbildningen inträffade flera dramatiska händelser i min omedelbara närhet. Jag stod upp mot ett kriminellt gäng i Lund. Jag hjälpte en kvinna undkomma en våldsam man. Jag befann mig plötsligt i ett gisslanlikande drama på en ambassad i Köpenhamn. Jag fann mig stå ensam där vi kunde ha varit flera. Genom dessa händelser fick jag en upplevelse av vad jag kallar utvidgat medvetande. Det har gjort ett starkt intryck på mig. År 2008 fick jag möjlighet att berätta om mina upplevelser i ett radioprogram som hette ”Samtal pågår” i p1. Det var jättespännande, speciellt när gästen före mig hette Peter Stormare. Lyssnare uppskattade programmet så pass att jag fick göra ett program till, ”Samtal pågår med önskegästen”. Jag fick bjuda in två gäster att diskutera mina upplevelser med. Jag bjöd in Mats Lekander, forskare i neuropsykologi och Ted Harris, teolog. Radioprogrammen går snart att lyssna på under Press.
Sedan 2012 har jag tillsammans med min man drivit Gyllingalängans B&B i Immeln. De sista somrarna drev jag även ett cafe´ som var öppet vid solsken. Nu är vi på väg att lämna över till yngre och starkare krafter men i Immeln stannar vi.